Matkulturer och deportation
Vad skulle hålet i väggen servera om vi hade värnat den egna mattraditionen? Behovet av en snabb, enklare måltid finns, men vad hade vi glatt oss över om det inte fanns kebab, shawarma eller Ćevapčići? Här och nu handlar det om att slåss för det inhemska.
Det är åter dags att tänka om detta med mat. Låt mig först uttrycka följande: Föremålet för denna artikel är inte smak. Det handlar således inte om huruvida man tycker kebab är gott eller ej. Syftet med texten är att slå ett förhoppningsfullt kraftigt slag för matkulturer och -traditioner från olika håll i det avlånga landet Sverige som 2023 firar 500 år.
Läs tidigare: Mer sill, nubbe och dillkött och mindre baba ganush – om att återerövra egen kultur
Låt mig också påtala några av mina grundpremisser. Du som läst mina texter över tid vet att jag förfäktar det lokala. Inte bara det – jag hävdar att för att komma åt det som är ”svenskt” måste förstås att Sverige är ett centralistiskt projekt och att det är i det lokala och regionala vi finner oss själva. Jag utgår därför ifrån att det finns skånsk, västerbottnisk och öländsk matkultur. Inte svensk. Jag utgår likaså ifrån att de gamla folkländerna fortfarande är en faktor som påverkar människors kynne. Själv är jag född vird, alltså i smålandet Värend. Och det är ganska kärvt…
Så till frågan: Vad hade serverats i hålet i väggen i stället för falafel? Om inte kebaben inte hade givits fotfäste – vad hade vi då glatt oss över för att fylla behovet av en snabb, enklare måltid?
Hade vi värnat det inhemska så hade vi idag varit berikade av vårt arv. I stället deporterade vi inte bara inhemska smaker och traditioner till kökkenmöddingen men också kunskap, självförståelse och stolthet. Vi kan bara se till det faktum att då vi själva reser till främmande och exotiska platser så möter vi, i mycket större utsträckning, just det: Människor lokalt har kunskap om det egna arvet; de äger självförståelse och de känner stolthet över den mat som alltid ätits där. Där!
Är det dags att vi själva deporterar det som hör hemma där för att i stället återupprätta vad vi borde värna här. Det är egentligen ingen fråga. Jag menar att det är hög tid. För, som jag tidigare sagt:
”Jag tänker mig att vändningen kommer med maten. Det är genom måltiden och råvarorna vi på nytt kommer att få känslan för den jord vi är beroende av; känslan för den mark som är vår. Det är smaker och kultur; det är samvaro och arv. Det är allt vi är – nedlagt i oss genom våra mormödrar och fäder – som serveras nästa generation.”
Med råvaror och livsmedel som potatis, fläskkött, viltkött (och vildsvin, så klart!), kryddörter som persilja, dill och libbsticka, rabarber, fisk från hav och sjö, ostron, något av sädesslagen, baljväxter, frukt och bär görs underverk till såväl den fina middagen som målet för den som är på språng. Och det jag här har räknat upp utgör bara en bråkdel av alla gudagivna gåvor vi odlar, plockar och föder upp.
Vill du ge kulturstöd? Swisha gärna en gåva till 0731062132.
Tusen tack på förhand!
Av detta kan tillagas en mängd rätter som, mer än väl, hade lämpat sig i stället för kebab, shawarma och Ćevapčići. Och då menar jag inte som substitut eller något att ta till som ersättning i nöd. Det jag nu föreslår är dödsallvarligt. Och jag menar det.
Isterband med rödbetor. Kroppkakor eller palt uppe i de nordligt belägna folkländerna. Med lingon, skirat smör och grädde (så klart). Lammkorv med gräddstuvade gråärter och stekta äpplen. Pannbiff i bröd med lök och lingon. Ostron med lingonvinägrett och äpple. Soppor och mustiga grytor. Sötsaker som blåbärspaj. För göteborgaren blir en hel eller halv special ett fortsatt givet skrovmål. Makrill med dillstuvad potatis. Stekt sill med potatismos. En skiva nybakt bröd med en rejäl skiva lokalt producerad ost (och kanske rabarbermarmelad till det).
Listan kan göras lång. Faktum är att allt ovan är fullt möjligt att såväl praktiskt som smakmässigt servera från ett hål i väggen. Och varför inte tillsammans med en lokalproducerad pilsner eller en snaps från det lokala destilleriet. Detta hade lyft svensk matkultur och stolthet för den till nivåer som jag menar inte ens är överblickbara.
För den hugade: Fler matbilder på mitt Instagramkonto
Skall vi då inte på något vis låta oss påverkas av utvecklingen eller vad som sker i vår omvärld? Självklart. Detta handlar om bevarande och att vi har varit allt för villiga att kasta ut det inhemska till förmån för att vara till lags. Vi har glömt oss själva och därmed gjort oss och kommande generationer fattigare. Ett exempel på en lyckad utveckling med influenser utifrån är att Sverige idag är ett officiellt vinland. Med kunskap och erfarenhet utifrån har ett hantverk anpassats till svenska förhållanden och bidrar starkt till den gastronomiska utvecklingen. Det blir ett tillskott - ett komplement - helt utan att ta död på något inhemskt.
Handen på hjärtat: Vem föredrar det oidentifierbara och näringsfattiga kebabkött som månglas ut framför en god korv med hög halt av svenskt kött, hemlagat mos med svenskt smör och någon av alla goda sorters senap som finns på marknaden.
Ja, det är dags att åter tänka om detta med mat. Men också låta tanken övergå i handling och praktik.
Det finns en mängd insatser man som enskild (eller tillsammans) kan ta sig an för att uppmärksamma dessa saker. I grund och botten handlar det om att välja. Välja sådant som främjar vår egen kultur och förmåga att bevara inhemsk produktion. Välj sådant som odlats och fötts upp i Sverige. Välj gärna lokalproducerat. Många lantbruk idag har gårdsförsäljning. Köp dina ägg och potatisen där. Det smakar bättre på många vis. Har du tillgång till andra livsmedel lokalt? Gläds åt det och stötta sådana företag!
Hur ser det ut med barnens skolmat? Är den lokalt producerad eller bara politiskt korrekt KRAV-märkt? Är den Halal-certifierad? Du kan som målsman lämna in en blankett till skolan och begära att den kost ditt barn äter i skolbespisningen inte är vald på religiösa grunder. Likaså om du är bekännande kristen kan du begära att slippa Halal-certifierad mat just utifrån din och er tro. Som kristen äter man helt enkelt inte offerkött.
Gå samman i grannskapet och gör gemensam sak. Det är bara du och ni tillsammans som kan definiera hur livet och omgivningarna skall se ut. Engagera dig och värna det inhemska. Slåss för det egna för ingen annan kommer att göra det åt oss.
Tack!
Dela med vänner och bekanta. Prenumerera gärna eller donera en slant via något av alternativen nedan.
Swish: 0731062132
Ether (ETH): Hör av dig för adress
Ange ”GÅVA” vid inbetalning. Ekonomisk gåva skall ses som, just, en gåva helt utan krav på motprestation, varken tidigare eller framtida.
Tack för att du visar din uppskattning!